Men åhhh vad ni är fina. Tack snälla för att ni läser och har väntat på mig. Tänk att man kan få så fint stöd från fina, härliga tjejer, som jag aldrig ens träffat.
Dagen bjuder på lite vardagsrealism kort och gott. Skor i hallen och konsumkassar. Och ytterligare ett boktips.
Rakt fram. Där i soffan har jag min läshörna. Så skönt man ligger där. Framåt sjutiden, då hämtar jag ett täcke och så ligger jag bara där och har det bra. Det fina är att jag är där barnen är, så de behöver inte ropa - mamma! Inte alls utan bara krypa upp bredvid. För även om jag gillar ordet mamma, är det vid sjutiden, när man hört det kanske 350 gånger på en dag, lite skönt att inte behöva svara, från ett helt annat ställe i huset, ja, vad är det? Jo, jag skulle bara kolla var du var. Men då vet de. I soffan, med min bok.
Jag hade en bild till, som tyvärr blev suddig. Det var synd för det var en skön bild. Det var på min middag. Ett glas vitt, en skål edamamebönor (med mycket salt) och två kantarelltoast. Behöver man egentligen äta något annat, någon gång?
